Omgång nr två av vattkoppor har i helgen härjat i vårt hus. Omgång nr 1 gick oförskämt smidigt trots ohyggliga mängder koppor på de mest obehagliga och intima ställen. Därför var det vid gott mod jag kysste min make farväl i torsdags för en hemvärnsövning i dagarna fyra. Utrustad med vattkoppserfarenhetTur genom omgång nr1 trodde jag mig vara rustad. Tur jag inte visste då vad jag vet idag...
Att omgång nr 2 i sig var mycket värre och att det som bet på Ts koppor bara hånade kopporna på W... Stackars W har bokstavligen skrikit rakt ut av smärta. Inte jämförbart antal koppor med sin syster men helt klart mer smärtsamma.
Dessutom vägrade han gå ut. Det gjorde ju inte helgen mycket lättare. Min plan var att ändå kunna göra ärenden vid behov fast han kunde vara kvar i bilen. Men icke. Fånge i mitt eget hem.
Att jag dessutom själv skulle börja bli risig har inte heller underlättat.
Och, som grädde på moset så har lilla T haft slemhosta till den milda grad att hon har kräkts.
På natten. Allt händer på natten. Så klart. Då mamman är mest sårbar.
Jag låg tom och komponerade ett mail till min man där jag undrade om min ledighetsansökan från Kli&HostAB inte kommit fram ännu...;-)
Nu är maken lyckligtvis hemma. ♥
Ett sjukt barn per vuxen känns så mycket mer hanterbart.
Synd bara att det är måndag imorgon då vi förväntas leverera igen...med två sjuka barn, egen sjuka i antågande, tjänsteresa planerad och en lååååång natt framför oss...