Min vackra fyraåring!

På självaste nationaldagen för fyra år sedan kom min vackra dotter till världen!  Jag är så lycklig för denna ljuvliga unge!

På tisdag ska jag och min man ut och resa. Jag på tjänsteresa, han på semester. Samma destination. Dessvärre blir vi borta på hennes födelsedag. Har försökt kompensera med kalas i dagarna två. ;-)

Igår hade vi släktkalas med efterföljande middag hos brorsan och hans tjej. Grill & whiskey för de som inte körde bil:-) Kom hem sent och drog då igång förberedelser inför dagens partaj.

Imorse firade vi födelsedagsbarnet med sång och paket...och   melon-& jordgubbs"tårta"- pappas uppskattade påhitt!

Idag barnkalas och allt som kommer därtill. Dans, fotboll, fiskdamm, trolldeg, spagetti och köttfärssås samt fruktfrossa och popcorn - allt avverkat på två intensiva timmar!

En mycket nöjd tjej somnade tvärt ikväll...det kommer även mamman och pappan att att göra! :-)

Grattis i förskott min finaste!

Ett val som känns skönt i magen!

Efter mycket velande valde vi att frångå den kommunala skolan till fördel Forsviks Friskola!
Vi la den praktiska latmasken åt sidan och tog ett beslut grundat på det vi tror är våra barns bästa. En modern matfilosofi samt en otrolig utemiljö var de största avgörande punkterna bland andra för vårt beslut.

I fredags var första prova på dagen och vår skolkille-to-be stortrivdes!

Att lämna kompisarna han idag går med verkar bekymra oss mer än honom. Min kloka son sa "men mamma, de känner jag ju redan och vi bor ju så nära. Jag vill ha fler och nya kompisar"

Det jobbigaste just nu är nog tanken på att liten blir stor. På riktigt.

Få vardagen att funka...

I veckan har jag varit till Umeå på jobb. Maken har jobbat natt.
Hemma blir två små barn.
Självklart hade vi kunnat ändra på jobb. Barnen först. Men, denna vecka fick vi ihop det med nära och kära! Är så tacksam för det sociala nätverk vi har och att vi har föräldrar som vill och kan ställa upp för oss.

...och barnen gråter ju inte direkt att få vara hos farfar och sedan hos mormor och morfar med allt bus som ständigt pågår där! ♥

Nu är jag snart hemma hos mina små - längtar!

Politikerspotting:-)

Delar flyg med Annie Lööf och hennes crew. Så...liiiite "flashig" blev resan till Umeå trots allt. :-D

Hon känns ju, till skillnad från många andra politiker, mindre mossig och mer modern. En knallrosa, snygg klänning gör pricken över it. Hon lyser upp med klänning och pondus.

Politikerspotting - check.

Saknas eller missats...

Ibland undrar jag om hjärnan är på... hur kunde jag resa iväg utan varken kolloidalt silver eller aloe vera. Det ligger liksom alltid i väskan...men inte nu...när jag behöver det. Så klart.
En vagel i ögat och halsont. Stackars mig.
Dessutom har jag lyckats slarva bort den lilla slatt kokosolja som jag hade med mig...

Behöver jag säga att även tandborsten ligger kvar i säkert förvar hemma...;-)

Lessons learned - check!

Resa till andra sidan jorden?

...det kan man nästan tro...när jag varit på "resande fot" eller i alla fall "på väg" i nio timmar och 45 minuter! Destination? Umeå!
Vädergudarna gav mig liten andningspaus i Göteborg på ganska exakt två timmar. Väl iväg fick vi veta att Bromma, där vi skulle göra ett stopp för att släppa av och på medresenärer, stängde 22... Fick åka till Arlanda dit de som skulle med oss fick bussas. Väl på saknades folk...:-D:-D:-D
Efter lite letande och annat strul frågade flygvärdinnan "en kontrollfråga: ska alla resenärer till Umeå?"
Upp in the air - nästa Umeå.
Så klart kom min väska sist vid bagageuthämtningen.
Sedan ett glatt mottagande av biluthyrningskillen som bokstavligen sprang från sin arbetsplats så snart vi vänt ryggen till! ;-)
Slutligen kom vi fram till det enda ställe som kunde frambringa sovplatser åt oss...se bild nedan. Behöver jag säga att jag var glad att inte vara ensam vid ankomst? Sen knäckte vi koden för att komma åt nycklarna till rummen! Tack Gunde för grundkursen! Vi fick nycklarna och undkom tigrarna!;-)

Nu har jag bäddat och invigt toan som delas av mina roomies i korridoren! Ett trevligt rum och, lyx! Jag har både plattTV och persienner!

Här ska nu sovas - om dryga sex timmar ska jag vara på jobbet!

Over and out!

In the meantime...

Är på väg till Umeå.
Skulle lyft från Landvetter 19.15.
Ett hysteriskt oväder ville annat.
20.40 är förväntad ny avgångstid... om ovädret drar iväg...Då har vårt plan tagit en liten sväng till Malmö för lite mer bränsle.

Surt att komma sent till Umeå men jag gillar att ta vara på stunden. (Och har ju ingen anslutande flight att oroa mig för...)
Unnade mig en sushitallrik och lyckades få komma in i loungen... Har en hel hög med tidningar att plöja, te och snacks...det går ingen nöd på mig...den här gången;-)

Swing it!

Idag har vi avnjutit en helt fantastisk eftermiddag. Vi har hunnit med massa kul grejer. Glass vid kanalen, flygplsnsvikning (och flygning) plantering av sommarblommor, besök på fotbollsplanen för en match, vattenkrig,  två (!) tillfällen av rent slapperi i solen - ljuvligt!
Eftermiddagen och kvällen kändes oändlig! För, därutöver hann vi få mat i oss ett par gånger och barnen tvagades innan läggning!

Dock var nog dagens höjdpunkt nedan ögonblick.
Min fina familj på lekplatsen på Karlsborgs Camping, i solen! En härlig stund. På bilden ser ni pappan tar över (och fyller :-D ) nya kompisgungan! ;-)
Alla har vi väl barnasinnet kvar? Och hur ljuvligt är det inte att gunga?

Min röst - genom livets ceremonier

Jag har en gåva jag är särskilt glad över,  det är min röst. Jag sjunger och gör det gärna när jag får möjlighet. Förr mer avancerat och oftare. Idag är det mest pippi- och emillåtar eller torftiga försök att bemästra mellolåtar tillsammans med barnen.
Men, ibland får jag förfrågan om att sjunga en sång på någon tillställning likt bröllop eller dop. För mig, ett tacksamt sätt att få anledning att sjunga och öva och ett oerhört ärofyllt uppdrag. Att med min röst förmedla en känsla i uppdragsgivarna mest betydelsefulla sånger på en av livets största dagar.

Sista månaden har jag fått den stora äran att få förmedla kärleken, livet och sorgen. Jag har sjungit på  bröllop, dop och begravning.
Glädje, kärlek, lycka,  hopp, sorg och så många fler känslor...och dessa har jag gjort mitt yttersta att förmedla.
Dessa tre ceremonierna var dessutom tillägnade människor jag tycker väldigt mycket om vilket gjort uppdragen så mycket mer ärofyllda och viktiga än om det "bara" är ett jobb.

Att få stå inför en församling människor som möts en dag för någon av de stora ceremonier vi firar är för mig enormt. Tacksam att få vara en del av dessa människors stora dagar och att min röst blev en röd tråd genom livets faser.

Idag var det dock många känslor då det var för min egen morfar jag sjöng. Två sånger från hjärtat där varje ord var en hyllning till hans liv. En sista sång från mig till morfar som han själv önskat. En sista ton som melankoliskt klingade ut över blomsterprakten och vårsolen i kapellet. Ett sista farväl.

Vila i frid älskade morfar.

En kväll i tvättstugan

Jag sorterar. Förenar nytta med nöje tänkte jag säga...men kan inte skilja de båda åt.
Jag sorterar tvätt och tankar. Lite meditativt. Jag gillar känslan. Tyst. Lungt.
Tvätt som ska vikas fint för att snart rivas upp, användas, slitas ner och hamna i tvättcykeln igen.
Tankar som ska stillas eller väckas. Sortera bort, lägga på hög eller locka fram.
Det har varit mycket kring oss ett tag men nu börjar saker ta form. Har bannat mig själv för att aldrig följa strömmen...men insett att det är sån jag är. Har av någon anledning aldrig lyckats följa strömmen och inte heller nu;-) Beslut tagna, igår är lagt till handlingarna. Nu ser vi framåt.
Skönt känsla. Spännande.
Så. Tankar sorterade.. varför är inte tvätthögen klar? ;-)

Spelfrustration....

För något år sedan...precis innan Candy Crush boomen hade jag hittat detta söta lilla spel. Ett harmlöst spel som skapade så mycket frustration och stal så mycket tid! Vi kunde "komma på oss", jag och min man, att vi "umgicks" via CC...fast på varsin mobil, varsin ände av soffan...kul. Jag smög med mig mobilen på toa och kunde komma på mig att längta hem efter jobbet för en omgång CC. Beroende? Inte jag:-D

En dag sa min son "Mamma, du spelar ju alltid det där spelet" Hjärtat gick i tusen bitar! Det var så sant och det blev så enkelt.  Candy Crush avinstallerades och jag har aldrig mer spelat.

Detta ledde till drastiska begränsningar av mobil/paddaanvändandet över lag här hemma:
* Ingen nöjessurf efter jobb/förskola tills barnen somnat.
* Två speldagar i veckan för barnen då de har 3*15 min.
* Spelar de inte de på speldagarna får de en peng.
Vi har dessutom strävat efter att vissa dagar stänga av TV helt vilket är förvånande enkelt!

Men...det som gör mig rädd är hur enkelt det var att helt plötsligt välja ett litet jäkla mobilspel framför umgänge med min man (och ibland barnen!) Hur tiggande det var att försöka komma vidare bland vienergum och hårda karameller.
Jag är så glad för min kloka son...men vad händer med alla de som inte får den pilen i hjärtat som jag fick? Hur långt kan det gå? När blir triggningen ett beroende?

Det är ju så förbaskat lättillgängligt. Senast ikväll satt jag och försökte hjälpa min man som hittat ett "nytt litet spel"...där han fastnat och inte kom vidare. I nästan en timme klurade vi. Fast, förvisso tillsammans vilket var mysigt. (Hade likväl kunnat vara ett traditionellt korsord) men när blir det för mycket? Vart går gränsen för ok nivå?

Jag är inte säker på att jag vet...men jag har gjort det ganska enkelt genom att alltid ställa mig själv frågan: "om jag spelar/surfar nu, vad försakar jag? Och, är det värt det? "

Så. Ställ frågan du med och jag är övertygad om att mobilen snart får en mindre roll i ditt liv;-) Grattis!

What really matters...

Senaste tiden har jag fått möjlighet att reflektera över relationer och dess värde.
Det har hänt både enormt tragiska saker i mitt liv men även spännande, nya utmaningar och möjligheter.

Det har fått mig att fundera lite kring människorna som passerar i livet och fyller det.
Jag har reflekterat över relationer till människor runtomkring, de närmsta, de jag håller mycket av men kanske inte träffar så ofta, de som en gång stått mig väldigt nära men lämnat jordelivet eller av andra anledningar inte finns nära längre men som finns i mitt hjärta, kollegor, de i periferin som vid dagens slut på något sätt format den jag är. Alla typer av relationer till mig.

Jag har fått en påminnelse om livets verkliga värde. Om människorna som fyller mitt liv. Om hur lite jag är utan mina relationer. Så betydelselösa vissa saker blir utan människorna som skapar tillvaron.

Jag är lyckligt lottad.
Jag får dela mitt liv med min älskade make och våra fantastiska barn.
Jag har en trygg, varm familj där vi värnar om varandra. Jag har många vänner som jag är oerhört tacksam för och kollegor runt om i världen som många har blivit mina vänner.

Med den vetskapen blir vissa saker ganska enkla...för i slutet av dagen - vad är det egentligen som spelar någon roll? ♥

Min stund.

Äntligen har yogan dragit igång och äntligen tillåter jag mig att prioritera egentid. För, yoga är verkligen egentid. Yoga för mig är fysisk ansträngning, fysisk utmaning och mentalt fokus. Jag jobbar mycket med mindfulness vanligtvis men yogan har en helhet som jag gillar!
Att dessutom få utöva yoga i den underbart mysiga Åsenstugan gör det hela än bättre;-)

Idag fick vi prova skulderstående vilket såg väldigt avigt ut men var skönt! Jag insåg även hur mycket jag saknat min stretching och töjning av musklerna efter att jag slutat med baletten för typ 100 år sedan...men tro det eller ej så sitter mycket muskelminne kvar även om teknikerna skiljer sig något åt.

Tack finaste Maria för ännu ett toppen yogapass!
Namesté!

Det bor barn här!

Ibland skäms jag för oredan och röran hemma hos oss... När vi besöker bekanta kan jag ibland förundras över rörans ickeexsistens.
I vart enda rum finns "jag tar det sen"högar. Vi har långa listor på saker som borde bli genomförda men som förblir en plan på ett papper.
Massor av projekt som förblir oavslutade (eller inte ens påbörjade ;-)). Tvätt som väntar på att få skutta in i skåp eller tvättmaskin. Blommor som för längesedan borde fått lite omsorg. Disken som varenda dag känns som Mission Impossible. Tar den aldrig slut? !
Leksaker i varenda vrå... Dessa leksaker...det är på något sätt den röda tråden. För, hade vi inte våra älskade barn hade vi kanske prioriterat tiden annorlunda, och hade kanske haft tiden för underhåll av det materiella.
Det är sådana tankar som får mig att bortse från allt det där stöket. Vi bor här, vi lever med två fantastiska barn och vi spenderar hellre 30 min på legomattan än i tvättstugan. Så är det bara. Städa kan jag göra när jag blir gammal...jag har trots allt den stora lyckan att få dela mitt hem ned två underbara barn...som lägger leksaker i varenda vrå...;-)

Rabarberpaj

Efter en fullspäckad helg firade vi  söndagskvällen med rabarberpaj. (Se foto för recept)
Rabarber från min morfars trädgård gjorde njutningen till något extra.

Nu sitter jag i solen på vår altan och njuter av söndagslugnet och barnens diskussioner över "ett parti" plusplus.

God helgavslutning!

Min lilla enduroåkare!

Idag är KM i enduro på Hammarnäset.
Ett stort antal vuxna i bredd o motion gasar i skogen och jagar den eftertraktade titeln:-)

Sen har vi knattarna..
Sex stycken tuffa o tappra ungdomar och juniorer gör upp om mästerskapet.
Så duktiga...och modiga!

Heja!