Vill in till värmen...

Hua vilken kyla!
Egentligen inte helt oväntat då jag befinner mig i Sverige en oktober... men när blåsten tränger in till märg och ben sätter även denna "friluftsmänniska" sig på tvären.

Utevistelsen är inte frivillig och jag är inte rätt klädd. Jobboutfiten funkar liksom inte i väder likt detta. Inte min i alla fall...

Jag vill in. Till värmen. Tända ljus, brygga en kopp värmande örtte, svepa in mig i en pläd i soffan med mina darlings. Nära.

Men. Just nu när jag befinner mig på perrongen på Katrineholms tågstation i väntan på ett försenat tåg får jag nöja mig med att dra upp jackan och dra ner min mössa...och värma mig med tanken på det ovannämnda.

Det duger gott for now;-)

Mina vardagshjältar

Mina barn är mina hjältar. Mina vardagshjältar.

Mina barn ska ha en stor eloge för det tålamod de har med sin mamma och sin pappa. När tiden inte räcker till, när det är "vänta" och "sen" mest hela tiden.  När maten knappt hinner svalna innan den ska vara uppäten. När ingen av två tillgängliga vuxna inte kan sitta ner ens en liten legobyggarstund. När tandborstsången inte sjungs färdig. När det bara hinns med en kvällssaga eller när ingen hinner sitta med ett barn som önskar sällskap. När en vardag vi vuxna konstruerat skapar stress och tjat, Alla dessa dagar, alla dessa stunder är mina små grodor mina vardagshjältar. Hjältar för allt de är. För glädjen mitt i stressen, för den extra kramen vid ett förlåt, för ett "det gör inget" när vi säger att vi inte hinner eller kan. För att de hjälper oss och kämpar på när vardagen mest liknar ett kaos av oregelbundna tider och ett flängande hit och dit. För att de är de de är.

Jag försöker ge mina barn så mycket tid jag kan. Så mycket av mig själv jag bara förmår. Men vissa dagar är även min gräns nådd. Min gräns när även jag måste säga att jag "måste" något som inte borde vara prioriterat framför mina barn. Sådana stunder gör sig obekvämt påminda dagar likt denna, när jag sitter själv på ett hotellrum med mina barn sovande hos mormor och morfar för att även deras pappa är iväg på jobb. Kvällar likt denna får mig att stanna upp och fundera på värdet av vår tid här på jorden. Blir jag för djup? Kanske? Men jag tycker det är viktigt att ibland fundera på vad vi håller på med. Trots min fundamentala tro på familjen med barnens bästa i fokus så sitter jag trots här. Ensam. För jobbet. Förvisso i ett uppdrag jag trivs bra med...men är det för familjens bästa? Gynnar denna tjänsteresa mina barn? om jag svarar ja, kommer de förstå det? Vet att många protesterar här och säger att jag ska tänka på mig själv - men det är ju det jag gör. Jag har haft den stora förmånen att välja mina barn. Att kunna "skaffa barn" när jag och min man ville. Inte alla förunnat och jag vill hålla kvar vid den totala lycka och kärlek som när mina små var nyfödda. Då var alla val så lätta. Då var det alltid det lilla barnets behov som styrde. Mina behov som "karriärsperson", människa, kvinna eller what ever var som bortblåsta. Varför ska det ändras? "Min tid" kan komma när mina barns vingar är så stora att de bär själva. Jag menar, jag tycker inte jag väljer bort mig själv. Jag får ju vara med dem jag älskar mest på denna jord! ...om vi bara inte hade så många måsten...

Ibland tänker jag att situationen vi har är som den är och att vi får göra det bästa av den. Och det gör vi. Så gott vi kan. Men jag tror vi kan bättre.
Som mina vardagshjältar som ser lösningar på allt. Som har svar på alla frågor. Som kan göra en hel saga av en teckning en vuxen sett som kladd. Som inte vet hur man stressar. Så bra vill jag vara. Så modig vill jag vara.

Sa jag att jag längtar efter mina små? :) (och min stora också så klart... <3 )


God natt!

Grynkorvens dag!

I oktober är det uppenbarligen matfirande som är i fokus! Förra veckan firade vi äggets dag och veckan innan kanske någon uppmärksammade kanelbullens dag?

Denna vecka är det dags för ytterligare en matfestlighet! Grynkorvens dag! Hurra för grynkorven!

Grynkorven är sedan 2005 utnämnd till "Skaraborgs nationalrätt" (hade ni inte koll på det? :) ) och har en egen intresseförening. Grynkorvens vänner. Grynkorvens vänner på facebook (se mer info på http://www.grynkorv.se/ ) 
Grynkorven har en egen dag; "Grynkorvens dag" vilken är instiftad av Grynkorvens vänner. Medlemmarna i den gruppen har nog bråda dagar nu eftersom Grynkorvens dag infaller tredje torsdagen i oktober, alltså den 16 oktober 2014. (konkurrerar alltså ut ärtsoppan och pannkakorna denna dag! :) )

Vi gillar grynkorv, och tycker att den här dagen är lite kul! :) så grynkorv är självskriven på veckans matsedel!

Kunde dock inte vänta till torsdag, så vi förfirade lite ikväll med finmat på bordet. (För visst måste det väl kallas "finmat" om det är en nationalrätt?! :) )

Låt er väl smaka - det ska jag! :)

Tjoho! Jag är med...

...mangel! :)

I flera år har jag tänkt tanken att skaffa en mangel...för hur skönt är det inte med manglade sängkläder? Men, så var det det där med plats...och när försvinner "nyhetens behag" och blir ytterligare en sak som bara står och samlar damm...??

Min man har lite åsikter om saker som släpats hem och aldrig används...jag kan inte annat än hålla med! Det finns både små och stora prylar som fyndats, handlat och till och med varit planerade inköp som nu bara står och längtar efter lite omsorg. Förväntan var högre än det verkliga utfallet. Och kanske längtan och önskan var vad som höll glansen på prylen...men när den kom till vårt hus blev den bara en i den hysteriska mängd prylar vi har.

Men, åter till mangeln. Det var inget planerat inköp, för att vara riktigt ärlig - ett riktigt impulsköp...fast ändå inte. Det var liksom dags...tyckte jag i alla fall! Hämtade den i byn och till ett bra pris. Dessutom hade jag sedan länge sett ut en bra plats åt den i tvättstugan - och där står den nu bra!

Testkörde samma dag jag kom hem - och kände mig oerhört huslig! :) Tog med barnen till tvättstugan för mangelkörning! :) De var mäkta imponerade... men fick den stora äran att hänga lite tvätt och sortera när vi ändå hade "tvättstugehäng". Märkligt hur en uppgift som  att hänga tvätt kan vara så glädjefylld när man får göra preciiiiiiiiiis som man vill! :) (behöver jag säga att det hängde kläder på de allra påhittigaste ställena - i hela källaren! Och, den där utmaningen med att para ihop rätt strumpor med varandra fick en ny dimension! :) ) men, jag fick i alla fall mangla tills jag kände mig färdig!

Sedan mangeln släpades hem har jag faktiskt kört varenda lakan, örngott, påslakan och duk...så so far so good! En ganska skön aktivitet utan massa tankevurpor, planerande och problemlösande. Bara köra liksom! :)
Dessutom blev det mycket snyggare i linneskåpet vilket i vilket fall som helst gjorde mig lite lycklig! :)

Ha en skön dag!
//Husmor :)

Menskopp!

Idag när jag kikade runt på fejjan hade en av mina vänner delat ett blogginlägg av Zara Larsson:
Blir förbannad!
där hon skriver klokt om mens och hur kvinnor behandlas på grund av denna. I hennes inlägg har hon länkat vidare till en artikel från GP Menstabun - läs den också! :) Man kan ju bli upprörd för mindre!

I artikeln från GP skriver man:

"Bara i Sverige slänger vi omkring 530 miljoner mensskydd varje år och i USA är den siffran 12 miljarder. Trots att det finns alternativ som är mer kostnadseffektiva och miljövänliga, som menskoppar som skulle kunna minska avfallshögarna med tusentals ton, känner många inte till dem"

Jag har bloggat om min menskopp förr och det är kanske dax igen...för det är många av mina systrar där ute som inte ens har hört talas om denna fantastiska lilla pryl! :)

Jag är lycklig och mycket nöjd bärare av menskopp sedan ett par år tillbaka! Jag har flera gånger undrat hur jag faktiskt gjorde innan. Det är så smidigt och så ekonomiskt, jag kan absolut inte se mig använda något annat igen! Dagarna med mensen är så okomplicerade! (ja ni hör ju - jag blir ju nästan lite lyrisk när jag talar om den! haha!)
Jag har bara provat en variant men den är superduper, så jag kan varmt rekommendera den:
m-kopp dock kan jag inte låta bli att även länka till denna menskopp: Ruby cup där man för varje såld menskopp i industriländerna skänker en menskopp till en skolflicka i Kenya!  

Så, du som ännu inte skaffat dig en menskopp - det är dax nu! Om inte för din egen skull så för miljöns skull eller för en flicka i Kenya! :)

Boktips!

Denna vecka har hittills varit minst sagt omtumlande. Inte särskilt trevlig eller charmig...mest otrevlig i största allmänhet. Jag skulle kunna kräkas i timmar över orättvisan jag anser mig upplevt men tror ingen blir särskilt glad av det...så, bort med tråkigheter och ljus på något mycket roligare - böcker! 

Jag önskar jag hann läsa mer böcker, för antingen berikar de med kunskap eller så får jag tillfälligt fly min egen verklighet till en fantasivärld. Med eller utan sällskap - läsning är alltid härligt!

Barnen och jag var, som ganska ofta, på biblioteket i veckan. Våra fynd brukar vara i spridda kategorier. Allt från "hårdpärms bebisböcker" för 6-åringen att läsa själv via "Mamma Mu" och "Alfons Åberg" till faktaböcker och kapitelböcker. Vi brukar ha 10-15 böcker med oss hem varje gång. Vilken skatt! 

Denna gång hittade vi två böcker som var extra spännande;
* "Min pappa är en kringla - yoga för barn tillsammans med en vuxen"
och
* "Ska vi leka matte? Finurliga lekar och kluriga spel".
Riktigt mysiga böcker med massa ny kunskap! Kan varmt rekommenderas!

Sen fick jag själv en efterlängtad läsning i brevlådan häromdagen...äntligen har jag fått mitt exemplar av Ann Fernholms "Det sötaste vi har - om socker och växande kroppar".

Läser. Reflekterar. Ryser. Myser. 

Ett sammelsurium av känslor blandat med oerhört intressant fakta! Antar att jag skulle kunna ägna en hel hög av blogginlägg enbart med denna bok som diskussionsunderlag. 

För, det verkar många har skygglappar på när det gäller dessa beröringspunkter, men, jag antar att det är människans försvar som går på per automatik. 

Vanans makt är stor. 

Det kräver ju FÖRÄNDRING av gemene man...och det är ju lite jobbigt :) och, ja visst ja, klassikerargumenten:

"Vi har ju ätit socker (fruktyoghurt, sylt, pasta, mackor, smågodis...osv) i ALLA tider, så det KAN ju inte vara farligt"

och 

 "Barn behöver mer energi, så de mår inte dåligt av samma kost som vi vuxna gör. " 

samt

"Hjärnan måste ha kolhydrater"

..så sant... eller?? 

Kan inte låta bli att fundera som gör sockret så heligt? Visst - gott, men till vilket pris i de mängder vi öser i oss och våra barn av det? 

Hur det än är så lämnar inte Anns nya bok någon oberörd och borde läsas av alla!


Så...vad väntar du på? :-)
Trevlig läsning!