Taxitrubbel och toalettbestyr i Lyon.

Mina tjänsteresor  brukar innehålla oerhört mycket  jobb och lite fritid.  Borde vara i safe zone då...men icke. Trots att det inte egentligen borde finnas utrymme för udda situationer så hamnar jag alltid i dem av någon märklig anledning ändå☺
Denna gång  gick det troll i taxiresorna...Bbland annat...

Det började första resan från tåget till flyget. Taxichauffören höll på att låsa mitt visakort med krångel.  Första morgonen i Lyon blev jag "inslängd" i en taxi av andra stressade svenskar i tron om att jag var någon annan.  Detta uppdagades 10 min efter avfärd då den de trodde jag var ringde och frågade vart hennes taxi var. Då blev jag anklagad för att ha snott hennes plast.  Tro mig. Jag försökte fråga taxichauffören  om mitt namn stod på listan innan vi åkte men han pratade inte engelska och min franska tar mig inte långt.
Nästa taxifärd trodde jag skulle bli min sista.  Den mannen gjorde allt annat än körde sin skruttiga bil i aggressivt fransk trafik.
Fjärde taxichauffören  var både trevlig, kunde engelska,körde säkert och hade ny, fin bil....men vad hjälper det om jag inte har kontanter och hans kortapparat strejkar?
Puh!

Som om inte det var nog hamnade jag på ett budgethotell där man hade placerat det enda eluttaget i hela rummet på toaletten. ..så det fick bli min arbetsplats på kvällen. Dessutom gjorde jag ett tappert försök att försöka förklara att jag behövde låna en hårfön... blev hänvisad till närköpet. Försökte igen. Jag vill låna inte köpa...då tog hon fram...ett strykjärn! Haha! Men tillslut så! Kroppsspråk is da shit!

Och så är det där det med hälsningsprocedurer..när ska jag lära mig? Vem ska pussas när och hur många gånger? Äh - lika bra att pussa en  gång gör mycket. ..eller? 😕

*borde kanske stanna hemma😎 *

En närvarande förälder?

I mitt hjärta är jag närvarande.
I mitt plan är jag närvarande.
I min tanke är jag närvarande.
Men, i min handling?
Vad hände med "live like you learn"?

Mission impossible: att på ett pedagogiskt sätt förklara för en hysteriskt skrikande fyraåring  varför mamma måste resa i jobbet...igen.

Mitt hjärta brister. Jag går sönder. Ändå åker jag. Jag måste. Måste jag? Vem bestämmer det och hur hamnade jag här?

Så sitter jag på ett hotell, någonstans utanför Lyon. Ensam. Längtande efter mina små och funderar på livet. Jag gillar mitt jobb, tro inte annat. Jag trivs och utvecklas, och inte ska jag behöva skämmas för att göra det, eller borde jag det? Kombinationen är hur som helst inte anpassad för att vara en närvarande förälder. Fast, vilken slags förälder skulle jag vara om jag inte hade ett jobb jag trivdes med och istället tog ett som gav oss mer "fysisk närvaro" Skulle jag då vara en mer närvarande förälder?

Fler frågor än svar.

Äntligen!

Hurra!

Idag flyttade de sista barnen (bland annat min sessa) in på vår nya förskola Kompassen! En lång väg har det varit. Många har vi varit som kämpat tillsammans. Det känns helt fantastiskt att denna dag äntligen  kommit...för jag ska medge att jag aldrig  trodde jag skulle  få uppleva denna dag. Så, det var med många fjärilar i magen jag, min sessa, hennes storebror, Nonne, Totte  och Leoparden för första gången gick dit idag!

Det har varit en ganska skakig resa. Tyvärt inte bara i glädjens tecken. Den har varit full med besvikelse, tårar, hårda ord, missuppfattningar, många timmars diskussioner och ibland även pannkakskastning. Dock har resan varit oerhört lärorik,  något jag kan vara tacksam för nu, när allt är till ända.

Vi fick göra en hastig flytt då vår gamla förskola dömdes ut. Flytten gick till Vätterskolan och den mellanlandningen gjordes till den allra bästa.  Våra fantastiska pedagoger och annan personal har med en stor portion tålamod, förmodligen en hel drös extra timmar och en enorm skopa glädje sett till att våra barn fått en mycket härlig vistelse på vår tillfälliga förskola. Och den  hade sin charm. ..och har bringat stor tacksamhet  till stora hallar😉

Men. Nu är vi alltså här. Resan tar slut. Ett nytt kapitel påbörjas. En glädjens dag på många sätt!

GRATTIS KARLSBORG  till en oerhört fin förskola!
Grattis alla barn som får nyttja denna härliga byggnad!
Och grattis och TACK för det enastående  jobb pedagogerna  gjort. I stridens hetta. I flyttkaos. I trånga hallar.
Hatten  av för er!