Vemod. Sista gången...

Ikväll känner jag mig lite vemodigt inför vad kommande vecka ska ge.

Det mest tragiska är så klart det sista avsked jag ska ta av en gammal vän som borde stannat på denna jotd många år till. Det blir en ljus men tung begravning.

Men,  märkligt nog är det mer påtagliga vemodet något mycket mer vardagligt. Imorgon kommer jag och barnen ha vår sista vardagssovmorgon. Smakar på orden men kan inte riktigt ta in dem. Sista gången vi spontant (fast imorgon ändock ganska planerat) kan ta frukost hemma och komma när vi känner att det passar...
Liten blir stor. På riktigt. Mamma hänger inte med.

Imorgon börjar även vår lillgroda sin sista vecka på förskolan. Vad innebär det? Det fattar jag nog inte riktigt ännu. Sista vecka för barnen i samma barngrupp... DET är sorgligt för som vi njutit av att ha dem tillsammans. Så enkelt. Så lyxigt. Så tryggt för oss att veta att de har varandra...och,  de har en enorm grundtrygghet i varandra men nu är det dags att bryta upp. Lillasyster gråter. Vill ha sin storebror... storebror vill vidare, ser fram emot förskoleklass...men undrar även hur det ska gå för lillasyster.

Ja hur ska det gå? Bra förmodligen. Vi kommer nog snart in i de nya rutinerna precis som så många gånger förr när vi bytt små faser i livet. Då, som nu,  kramar jag mina barn lite extra och undrar om det är så här det är meningen att det ska vara...
Inser vid sådana här tillfällen att förändringar likt dessa bär mig emot. Jag stannar gärna tiden något. Mina små. Växer upp. Mina små gullhjärtan - nu ut på nya äventyr...

Vi ska in i skolans magiska värld och det ska bli spännande. Men först...Sovmorgon. Tillsammans. ♥

Stolt!

Förändringens vindar blåser...

Min älskade syster har fått ett jobb hon så gärna ville ha och så väl förtjänar! Grymt jobbat tycker jag! Så glad för hennes skull! Så mycket som faller på plats när man får ett jobb efter en tids arbetslöshet. En sten som faller. Ett sinne som lättar.

Har nästan glömt hur det var att börja ett nytt jobb men minns spänningen första dan... Alla normer och sociala koder man som ny måste hitta och lära sig. Förväntan. Funderingar. Lever jag upp till deras förväntningar? Passar jag in?
Men hur det än är så tror jag att människan är god i grunden. Människor är hjälpsamma och tålmodiga. Till slut har spänningarna släppt - du är en i gänget. Sen blir det din expertis. Spännande resa hon har framför sig...nästan lite avundsjuk:-)

Kvällen avrundades med god middag hos min bror och hans sambo.
De hyr en stuga på våra föräldrars gård och har fixat så fint! Så skönt att äntlugen ha lillebror nära och konstant:-)  Fick då även veta att hon fått nytt jobb! Hejja! Dock ett nygammalt jobb...så hon slipper iaf ovissheten men ändock förändring!

Lycka till båda - ni rockar! ★ ★ ★

Man tager vad man haver...

Tror mina barn längtar efter sommaren nu...eller så är det en tyst protest för att vi inte varit i badhuset på länge...:-D
Man tager vad man haver...

Vad sägs om: en "simtur" i kastrullen på köksbordet? !

En kladdig barnhand på ett fönster.

Häromdagen var jag hemma hos en god vän. Hennes barn var hemma, mina var tyvärr inte med. Jag kom själv, därför var inte jag särskilt intressant...barnen pep upp på övervåningen och lekte. 

När vi satt i köket och kollar ut genom de stora fönstren såg jag solen lyste upp ett avtryck av en kladdig barnhand. Känslan slog mig som ett slag i magen. Där satt vi i lugn och ro, pratade om ditten och datten och plötsligt blev jag smärtsamt medveten om mina barns liv som pågår i detta nu, parallellt med det jag för ögonblicket upplever...och jag är inte där hos dem! Vilken saknad!
Nu vet jag att de hade det toppenbra där de var...men JAG var ju inte med dem. Tänk om de upplevde något nytt, lärde sig något, hade ont någonstans eller skrattade så där ljuvligt som bara mina egna barn gör;-) just. precis. nu.

Är det inte märkligt, att ett avtryck som någon kanske (högst sannolikt:-)) velat tvätta bort,  för mig blev en existensreflektion.
Jag undrar hur många avtryck jag själv suddat ut, tvättat bort som för mig inte betydde något alls men som kanske var av annan innebörd för någon annan.

Senare i veckan såg jag på mitt eget fönster mina egna barns kladdiga handavtryck under ett jobbmöte jag tog hemifrån. Det blev inte mycket mer jobba den dagen...hämtade mina ♥♥ något tidigare för att få vara med dem!
Nu undrar jag bara om jag någonsin kan tvätta bort de där söta små fingrarna från rutan...:-)

Böckernas förtrollade värld!

Jag är ingen bokmal. Många gånger har jag påbörjat en bok och sedan kommit på mig själv att jag glömt bort den stackars boken... ofta skyller jag på tidsbrist. Det är ju så mycket annat som ska göras! 

Jag föredrar dock bok framför TV - att låta sinnet få leka loss lite med författarens ord som manus. Jag och fantasin skapar bilderna.

Dock är jag ju envis...Därför har jag påbörjat många böcker;-) några bortglömda...andra älskade! För, ibland (ganska ofta nu för tiden:-) )  händer det där magiska. När jag får tag i en bok som verkligen berör mig. När jag hittar en bok vars karaktärer nästan blir verkliga. En bok där jag hör mig själv skratta och gråta. En bok jag kan längta till!
Då finns uppenbarligen tiden ( jag insisterar på att få sitta hos barnen tills de somnar. Då kan jag, i skenet av min läslampa, förena nytta med nöje. Dessutom en win win för mig och barnen! ) för då plöjer jag ofta igenom boken på ett par dagar om det vill sig väl...men, sen infinner sig ofta ett tomrum. Lite fånigt kan man tycka, men en saknad efter personerna i boken och en önskan om att få veta mer...
Förmodligen ett ganska gott betyg till en författare! :-D

De sista böckerna som berört rejält är båda av samma författare; Jojo Moyes.
Först läste jag "Me before you." Sista kapitlen var omöjliga att släppa och jag grät som ett otröstligt barn. ;-)
Nu har jag precis avslutat "Sophies Historia" ...och önskar jag kunde få veta mer om vad som hände efter sista bladet i boken!

Och nu då? Tomt.
...fast snart dimper en tredje bok av Jojo ner i brevlådan "Horse dancer" Stackars bok - har mycket att leva upp till! ;-)

Min stund - yoga!

En gång i veckan har jag 75 min " Marietid". En stund för hela mig. För kroppen och själen. För utpumpning och kraftsamling.
För fokus. Skingra tankar. Vara i nuet.
Det är yoga.

Att praktisera utan krav på resultat eller egentligen någon prestation alls, är för mig något ganska ovanligt...men jag försöker anamma den filosofin mer och mer. Känns sunt.
Manifestation - inte prestation.

Yogan är så mycket mer än en träningsform för mig. Den ger mig indikation om mitt sinnes- och kroppstillstånd. Den får mig att stanna upp och reflektera men även möjlighet att utmana min kropp.
Jag älskar mindfulness och yogan är ju det...och lite till!

Idag hade vi yogapasset utomhus vid Vätterns strand.
Vädergudarna var på vår sida. Gav oss värmande sol, svalkande vind som satte fart på de rogivande vågorna. De bjöd även på lätt lätt regn från klarblå himmel och en vacker regnbåge! Så fridfullt, så lätt att fokusera!

Detta passet kommer jag leva länge på! Tack fina Maria på Familjebiten för allt du ger mig genom yogan!
Namesté!

Glad midsommar!

Midsommar för mig är en helig tradition. Jag är tacksam för att min kärlek inte hade några midsommartraditioner med sig in i vårt förhållande;-)

Vi plockar blommor, klär midsommarstång, lunchar med familjen. Sedan träffas vi på en gård som ligger granne med mitt föräldrahem. Dit kommer, förutom ägarna till gården och deras vänner och familj, grannar och deras familj och vänner... vi brukar vara mellan 70-100 personer och i år firade vi 50 års jubileum!
Firandet fortskrider med dans, gigantisk kakbuffe, tårta, 5-kamp, tipspromenad och avslutningsvis landgång med ursprung Forsviks bruk.
Tjusningen är så klart traditionen, det arv jag vill föra vidare till mina barn. Gemenskapen och människorna. Jag uppskattar även att det är ett alkoholfritt firande...det är ett firande för barnen och då tycker jag det klingar bäst om de dryckerna lämnas hemma.
Vi provade ett år att fira på annat sätt men det året kändes det som om sommaren aldrig riktigt kom på riktigt...något saknades;-)

I år avvek vi dock aningen tidigare än normalt. Vi kalasade loss rejält och åkte vidare till ett andra firande. Denna gång utan vidare traditioner med med människor som känns som mer familj än bara vänner. Sånna där människor där inget är tillkrånlat och komplicerat utan tvärt om. Människor jag är evigt tacksam för att ha i mitt liv.
Barnen har vuxit upp med varandra därför funkar de väldigt bra tillsammans ..och det är ju bra när sju barn mellan två och sex år ska samspela ett par timmar:-)

Midsommar blev alltså även i år en lyckad dag. Vi slapp regn och stången blev finare än någonsin!
Men, traditioner och seder i all ära...så är det nog ändå människorna vi firar med som "gör dagen" ♥

Glad midsommar!

Förlust.

Ikväll fick jag ett besked om ett dödsfall. En gammal klasskamrat som alldeles för tidigt lämnat jordelivet. Jag satt på golvet i vardagsrummet med två veckors tvätt runt omkring mig - redo för sortering och vikning när jag fick beskedet.
Chock. Oförståeligt. 33 år ung mitt i en fantastisk karriär. Lämnar familj och sambo kvar. Det är så sorgligt att det inte finns ord nog.
Dessutom en människa jag minns så levande. Så strålande. Nu borta.

Hon hade fått besked om cancer för knappt 1,5 år sedan, då försenat att göra något åt. Då hade hon valt att leva livet den stund på jorden hon hade. Ingen behandling och ingen visste vad hon genomled. Så hemskt. Så klokt. Ta vara på tiden.

Mina tvätthögar tinade liksom bort i betydelse ikväll. En stilla påminnelse om livets sårbarhet. Om att den stund vi har är obarmhärtigt kort och ovärderligt värdefull.

Tvätten får vänta.
Nu ska jag stryka mina barns mjuka kinder. Kyssa deras varma pannor och lyssna på deras andetag. Sen hålla hårt om de båda tills jag somnar.
Jag. Lever. Nu.

Lycka är...

...en tallrik fet a-fil med favorittoppingen hasselnötter, solroskärnor, havrekärnor, russin och mynta serverat med ett kokt svenskt, ekologiskt ägg efter en vecka med "hittepåomelett" och "low fat, no sugar yoghurt"

...en prunkande och ljuvligt doftande trädgård. Båda mina favoriter blommar i skrivande stund; schersmin och rosor.

...den första jordgubben i landet som börjar skifta till rött!

...sex dagars egentid och resa med min man!

Men mest av allt är lycka två hårda, långa kramar som aldrig tycktes ta slut av de jag älskar mest på denna jord efter sex långa dagar ifrån varandra! ♥

Urk

Idag har vi gjort USA "all-in" matresa med "diet no fat no cals yoghurt" och bagel till frukost, pannkakor till lunch, monstermilkshake på eftermiddagen och moonshine ribs till middag. Behöver förmodligen en rejäl detox när vi kommer hem!  Behöver jag säga vad magen tycker:-D :-D

Matresan tog oss vidare till Walmart där jag mest kände mig illamående. Förutom att stora barn åker vagn (!) och människor generellt vittnar om ett,  enligt min mening, ohälsosamt leverne så blev jag rejält yr av utbudet i affären...och innehållet;-)
Den som hittar en yoghurt med en tillstymmelse av fett ska få en kram! Och hittar du dessutom en naturell yoghurt blir du dagens hjälte!

Vidare irrade vi kring hyllmeter av hallonmjölk, chokladmjölk, smaktillsats till mjölk, bagels, potato rolls, ice tea, low fat, no sugar (bara tillsatser...) gigantiska förpackningar av allt!

Om vi handlade - absolut...men inte så mycket att fylla magen med;-)

Upplevelser och erfarenheter

Jag och min man har rest över havet. Jag för business, han för pleasure. Förenar nytta med nöje kan man säga;-)

För mig är det andra resan hit på mindre än ett år, ändå har maken sett många gånger mer av staden än vad jag gjort.
Vi är i Hagerstown. Runtomkring finns historia att uppleva. Idag åkte mannen till Gettysburg - han var mäkta imponerad!
För utom historia finns lite annat att göra...Några exempel är: köra bil (stora bilar), äta mat (massor av mat) samt shoppa! Hagerstown är nog lite av ett shoppingparadis! Det är svårt att inte spendera en förmögenhet!;-) allt är superduper billigt...dessutom stort utbud med hög kvalité!
Tur vi åkte med en tom resväska!;-)

Njutning!

Igår eftermiddag tog jag några timmar ledigt för att strunta i alla måsten och bara njuta av barnen och det fantastiska vädret!

Det blev mellis i det gröna - jordgubbar & grädde.
Sen drog vi till stranden för premiärbadadet. Grannen sa att det var 19 grader - helt ok...iallafall om man är fyra och sex år! ;-)
Efter det tänkte vi hänga lite i lekparken med det pågick målning så vi tog en extra cykeltur istället.
Till middag hade barnen beställt hamburgare så när maken kom hem samlades vi i köket och gjorde dessa. Visa blev mer snygga än andra!:-D
Glass till dessert och senare kvällsmat i kvällssolen. Men, innan dess dök vi ner i legolådan allihopa. Sen avslutade vi kvällen med att somna tillsammans alla fyra efter att pussburken fyllts och familjekramar samt pussar delats ut i mängder! ♥ En dag länge förvarad i minnet.
Idag skiljs vi åt för en vecka. Jag och maken drar till USA medan barnen åker på semester hos mormor och morfar. Spännande äventyr för oss alla! Men trots det sliter det i hjärta att vara ifrån varandra! ;-)

Foto nedan - en väska är min. En är makens. Inte kan man tro att vi ska på samma resa:-) I rest my case! :-D