En salig blandning!

Jag älskar mina bovetedrinkar! Goda, enkla och fullproppade med gottigheter!
Idag började jag dagen med en som innehöll:
Hallon
Blåbär
Banan
Helt, groddat bovete
Alfalfa groddar
Broccoli
Ingefära
Torkad nässla
Smoothie mix, hampa protein
Nyponpulver
Rismjölk
...en salig blandning alltså:-)

Jag kan! Jag vill!

Det finns inget i livet som gör mig så tacksam som mina barn. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att dessa två små underverk skulle kunna lära mig så mycket om livet. Om mig själv.
Att dessa två små människor skulle få mig så känslig för andra människors missöden eller elände i världen. Att dessa två små juveler skulle bringa så mycket drivkraft i mig själv.  Att dessa två små troll skulle berika mitt liv så oändligt.

Det är häftigt och jag är så innerligt glad att jag tillåter mig själv att se, suga åt mig av det de har att lära.

För, tänk om vi kunde likt barnen tillåta oss leka och genom leken lära, vara ärliga och uppriktiga, använda vår kreativitet, lita på varandra och tro på oss själva. Tänk om vi var mindre rädda och oroliga men mer nyfikna. Skratta mer, gråta mer, leva i nuet, vara mer närvarande i våra relationer och vår vardag och, älska villkorslöst!
Hur skulle världen se ut då?

Jag är inte där än på långa vägar, men kag gör så gott jag kan.

För mina barn, för mig själv och alla runt omkring mig. Av kärlek.

Chokladmousse & Kusmi te

För snart fyra år sedan påbörjade vi vår kostresa. En resa jag ska skriva mer om vid annat tillfälle. Vi tog ett beslut om att ge koständring en chans av många anledningar. Beslutet att ändra kost mynnade ut i en ganska stor, fortfarande pågående förändring på mycket. Inte bara kost utan en annan syn på ex tillsatser, kemikalier, ekologisk mat, till och med vår syn på livet och vad vi har för möjligheter. Men, som sagt, det kommer mer om det en annan dag :-)

I och med koständringen är jag sällan sötsugen...vilket ibland är lite trist om jag ska vara ärlig. 
Så. Kvällens njutning gjorde jag faktiskt inte pga ett sötsug utan ren snålhet;-) Hade mascarpone och grädde i kylen som gått ut i datum...och inte ska man väl kasta mat när man kan överaska sin älskling med en chokladnjutning serverad med favorit tet!? ;-)

God kväll!

Heureka! Alla borde ha en...

...menskopp!
Alla vi kvinnor har vi vår högst personliga relation till våra unika kroppar, men trots det har vi alla något gemensamt - mensen. Så naturligt. Så normalt förekommande. Så fantastiskt! Ja, det är det ju faktiskt! :)

Jag hyllar mensen och skulle inte vilja vara utan den med tanke på den enormt fina process som ligger bakom. Jag vill egentligen inte prata om mensen som ett problem...men visst hade det varit skönt om den hade kunnat finnas utan att det påverkade människors vardag? 

För hur det än måhända vara så är det ju inte helt oberört vi, förhoppningsvis, varje månad har mens. Vissa av oss har enorma problem i samband med sin mens. Migrän, mensvärk, acne, dåliga i magen - you name it. Inget av det ovannämnda är överdrivet kul, men faktum är att vi "genomlider" det månad efter månad

För min del borde jag inte klaga. Jag har varken mensvärk eller migrän. Men, jag har kvantitet...om vi säger så :)
Det finns ju hjälp för ett rikt mensflöde, För vissa funkar ex hormonspiral bra om de har mycket mens för den stoppar ofta upp mensen men jag är inte så pigg på att stoppa hormoner i kroppen. Käkade (tyvärr) P-piller i nästan 10 år (förlåt kroppen och miljön för vad jag må ha påverkat...) men jag vill gärna att kroppen ska ha sin gilla gång.

Så, vad göra när man som jag är stark motståndare till onaturliga ämnen i kroppen men har mensflöden som påverkar jobb och vardag?

För snart ett år sedan snubblade jag över information om något för mig då helt okänt - menskoppen. Detta påfund som funnits på vår jord i åratal, men som är så lite omskrivet i sverige! Läste lite - och ville absolut prova. Det lät lite meckigt ska jag vara ärlig att säga, men löftet om att minimera antalen extra toabesök, av mig kallat "bytesbesök" :), och med den mötessituation jag ofta har på mitt jobb, där vi sitter i möten ett par tre timmar i streck utan möjlighet att smita ifrån, gjorde att saken var biff.
Undersökte marknaden lite och hittade tillslut en leverantör som stack ut lite från de övriga och som fick bli min kopp!  Sidan heter Mkoppen och säljer MeLuna menskoppar. (Läs gärna mer på sidan!) Finns dock många andra varianter - funktionen är den samma. 

Jag kan intyga: Det är enkelt, praktiskt, ekonomiskt, säkert...och det känns inget! (Ok...förutom den där helgen i Stockholm med musikalbesök, då det kändes som om koppen satt på tvären mest hela tiden haha...men vem har inte nån gång kännt obehag med en tampong eller binda?!) 

Och, jag ska inte hymla om att jag inte upplevde det helt enkelt första gången, alla är vi ju olika så man får helt enkelt prova sig fram. Desstom finns en jättefin support på nätet att ta hjälp av för lite tips!

Från den första mensen med menskopp förändrades mitt liv. Jag menar det! På riktigt! (Och nej,  jag får inte betalt för att skriva detta :-) ) Mensveckorna är nu som vilken vecka som helst!
Nu kan jag sitta i möten utan att oroa mig för läckage, jag kan gå till badhuset med mina barn oavsett vecka i månaden, jag kan gå till ett gråtande barn på natten utan att inkludera ett toabesök, jag kan sova hela nätter i början av mensen, tom ligga kvar i sängen utan att behöva studsa upp för byte! Och kanske det bästa av allt. .. bye bye hemska, osexiga, obekväma (men innan menskoppen ack så nödvändiga) nattbindor! 

Halleluja!

Nu behöver man ju inte förblöda vid mens, som jag, för att få en positiv upplevelse av menskoppen.:) Bara det fina med att slippa byta flera gånger om dan borde få alla kvinnor att vilja prova. 

Så, vad väntar du på?

Himmel och pannkaka!

I fredags kom snön, och i helgen ännu mer! Barnens ögon tindrar av lycka. "Så snäll himlen är som äntligen ger oss vinter" sa min 5-åring saligt! <3

Vad är det med oss svenskar och pannkaka?
Vuxna människor äter pannkaka till lunch, restauranger som verkar ha en pakt om att pannkakor måste ingå på barnmenyn...och visst är det gott! Jag ska inte säga annat..men hur nyttigt är det egentligen? Om man som jag försöker undvika gluten, mjölk och socker...så blir det liksom inget bra med en klassisk pannkaka! :)
Men, det är ju något speciellt med de däringa pannkakorna...så det var en av de sakerna jag saknade när jag började ändra min kosthållning... och där någonstans började jakten på substitutet.

Min stackars familj har fått utstå några pannkakor ska ni veta...några ok, några som var goda men inte någon "pannkaka" om vi pratar substitut... några har vi alla fyra spottat ut direkt..hahah!
Men, så började jag följa Åse Falkman på hennes blog 56kilo och hittade ett fantastiskt gott recept som till och med min finsmakare till son kan tänka sig äta, och min kritiske pannkaksfrälsta man gott tuggar i sig! :)
Här kommer det:

6 st små plättar  (halvera receptet för en frukostomgång till en person :) )
2 ägg
1,5 dl grädde
2 msk pofiber
1 msk fiberhusk
lite salt
kokosfett att steka i

Låt stå några minuter för att svälla.
Klicka ut tre små plättar i stekpannan och stek på medelvärme.
Servera gärna tinade bär och grädde eller turkisk yoghurt till.

Lycka till!

En kväll du inte vill missa!

I flera år har jag fått försvara mitt motstånd mot socker. Då framförallt sockret som fortfarande inte är det självklara för många. Det som många inte alls förknippar med socker eller farligt. Potatis, smörgås, sockrade yoghurtar osv.
Socker är i princip omöjligt att komma ifrån, framförallt för barnen när de går på förskolan,går på kalas eller besöker någon ur den äldre generationen. Eller när man är ute och reser. Varför finns bara sockerstinna saker att äta på en flygpats?!

Många gånger när jag frångår mina principer känner jag mig iaktagen, hör någon säga "jasså du äter sånt" eller en lite menande blick. Folk är väldigt snabba när jag gör undantag för att barnen inte ska få ett socialt utanförskap: "FÅR dina barn äta ... (kakor, godis, glass...osv) Vuxna människor tycker synd om mina barn för att de inte får äta som andra barn. Jag kan inte sluta fundera på vilket barn det är mest synd om. Men, JA, det får äta det jag anser är skräpmat.
Jag har aldrig varit - och har inte amitionen att någonsin bli - en absolutist i något avseende. Vi besöker både pizzerian och fiket ibland. Men i måttliga mängder. Fast, min lilla treåring, hon är inte särskilt förtjust i sötsaker - för hon är ju inte van. Dessutom är jag numer så stark i min övertygelse om sockrets negativa åverkan att jag inte bryr mig särskilt mycket om vad andra tycker. Jag väljer av kärlek att lära dem äta saker deras små kroppar mår bra av. Någon annan väljer ett annat sätt.

Hur som helst. Det är med glädje jag ser hur sverige börjar vakna upp ur sin sockerdvala och se vad vi utsätter våra kroppar för. Fler och fler bloggar om detta ämne. En seriös rapport efter den andra dyker upp på de sociala medierna. TV visar fantastiska dokumentärer i ämnet. Fler runt omkring mig gör ett helhjärtat försök att åtminståne minimera det rena sockret. Man gör ju efter sin egen förmåga och lite är bättre än mycket tycker jag.

Förra hösten träffade jag några fantastiska tjejer här i byn med samma brinnande intresse i ämnet ovan! Lyckliga jag som får dela min frustration över sockret i samhället! Nu har en av dem dragit hit självaste Ann Fernholm, författare till boken "Ett sötare blod" och driver bloggen med samma namn. Den 23e april kl.18.00 kommer hon till Fästningsteatern i Karlsborg - en kväll du inte vill missa! 

Heart breaker

Efter en lång och härlig ledighet var det återigen dax att idag påbörja vardagsrutiner. Vissa gillar detta - men det finns få grejer jag ogillar mer...
Att slita upp barnen från en skön sömn. Tvinga på dem kläder när de i tre veckors tid glidit i pyamas till lunch eller ibland hela dagar:-). Sen på med ytterkläder i regn. Lämna gråtande barn till helt fantastiska pedagoger på förskolan...men det spelar mindre roll hur fantastiska dessa människor är när jag avskyr systemet. JAG har valt mina barn.  JAG vill vara den som spenderar mest tid med dem. JAG vill dela deras dagar. Nu åker jag till jobbet,  med gråten i halsen och lämnar mina juveler i förskolans omsorg.
Tur dock jag har ett flexibelt jobb vilket innebär att jag har mycket tid med mina barn. Så jag borde förmodligen inte klaga. Men hur mycket jag än försökt, hur mycket jag än vet att de har det bra så är det en heart breaker var dag jag lämnar mina barn.
Vissa tycker jag ska bita ihop, men vad blir jag för vuxen då som stänger inne mina känslor?!

Det enda som är helt säkert är att det efter en dags längtan är otroligt härligt att få hämta barnen igen!!

Bovetedrink - god morgon!

Sista dagen av en härlig långledighet började vi med sovmorgon. Sedan sen frukost med brasa. 
Jag gjorde bovetedrink med blåbär, hallon, mynta, havremjölk och banan. Fick även i maken en shot.  Fattar inte att han tycker den smakar så illa. Jag tycker den är god, på riktigt!

Nytt år...

Nytt år...fick visst lite prestationsångest inför årets första inlägg. Borde inte det vara storslaget och genuint? Borde det inte vara underfundigt med eftertanke? Får nog nöja mig med lite reflektion...
2013 levererade på många sätt. Både bra och mindre bra antar jag.
2013 gav mig en djupare insikt om mig själv och vad jag vill med mitt liv. Detta innebar en del smärtsamma insikter men också fantastiska upptäckter! Vissa saker var mer att ta in och bearbeta, vissa kommer att, eller har redan, inneburit förändring.  Positiv förändring. Spännande förändring!

2013 gav oss en fantastisk start med gnistrande vinter och senare en otrolig sommar på många sätt. Något som jag lätt glömmer med årets grå avslutning.

2013 var året T lärde sig åka skidor och senare cykla. Samma år hon fyllde tre. 2013 var året W fyllde fem, övervann sin vattenrädsla, fick sin efterlängtade BMX och ställde upp i sitt livs första endurotävling som han till sin stora glädje, och vår stolthet, vann! ☆☆☆

2013 var ett fysiskt år för H som tog sig igenom både cykelvasan och tjurruset!

I början av året åkte vi till Vemdalen. Även på sommarsemestern drog vi norrut, då till Lindvallen och Åland.

Mitt engagemang för kostfrågan i skolan tog ett språng av slutet av året då några engagerade föräldrar gick samman och skapade en gruppering där vi gemensamt ska lyfta frågan till beslutsfattarna.  En resa jag ser fram emot med spänning!

2013 avslutades i kärkekens tecken, lite extra än vanligt då jag och mitt livs kärlek firade 10 år tillsammans! Den dagen tog jag mig tid att reflektera lite extra över allt fantastiskt vi upplevt under våra år tilksammans! Tack älskling för de första tio åren! ♥♥♥

2013 var ett år som innebar mycket skratt och härliga upptåg med vänner och släkt. Inte så värst många tårar eller tråkigheter. Hoppas 2014 går i samma anda. För 2014 har en del att jobba på om det ska toppa mitt fantastiska 2013!