Det finns inget i livet som gör mig så tacksam som mina barn. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att dessa två små underverk skulle kunna lära mig så mycket om livet. Om mig själv.
Att dessa två små människor skulle få mig så känslig för andra människors missöden eller elände i världen. Att dessa två små juveler skulle bringa så mycket drivkraft i mig själv. Att dessa två små troll skulle berika mitt liv så oändligt.
Det är häftigt och jag är så innerligt glad att jag tillåter mig själv att se, suga åt mig av det de har att lära.
För, tänk om vi kunde likt barnen tillåta oss leka och genom leken lära, vara ärliga och uppriktiga, använda vår kreativitet, lita på varandra och tro på oss själva. Tänk om vi var mindre rädda och oroliga men mer nyfikna. Skratta mer, gråta mer, leva i nuet, vara mer närvarande i våra relationer och vår vardag och, älska villkorslöst!
Hur skulle världen se ut då?
Jag är inte där än på långa vägar, men kag gör så gott jag kan.
För mina barn, för mig själv och alla runt omkring mig. Av kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar