När jag började blogga gjorde jag det för att få ur mig en massa som jag går och tänker på, någonstans att dokumentera och spara. "Tömma lite". För väldigt ofta går mitt huvud på högvarv :)
Initialt bjöd jag in några få utvalda (kändes säkrast så :) ) Efter ett tag blev jag "modig nog" att även dela via min facebook (med påhejning av min lilla "referensgrupp"! :) ) vilket var lite läskigt. Helt plötsligt "bjöd jag in kända, mindre kända och okända människor in i "mitt vardagsrum".
Jag har fått oerhört fint gehör vilket så klart sporrat mig att knåpa vidare i mitt bloggande. Jag insåg att det kanske inte var så läskigt trots allt :)
Positiv feedback är ju alltid kul - så klart! :) . För, hur det än är så skapar jag varje ord, varje mening. Varje tanke är min egen. Ibland väger jag ord mellan varandra och ibland funderar jag länge kring om jag fångat en sensmoral och om jag lyckats kommunicera den. Så det är ju fantastiskt att ni uppskattar det jag skriver!
Ibland delar jag ett mer ögonblick. Som mitt inlägg den 23e juni "Min stund - Yoga!" (med bilden på mina fötter i det blå :)). Det var ett "moment" jag ville att dela med fler! Jag var nästan eurforisk av den dagens yoga. Det var en så total upplevelse av att vara i nuet. Vi var utomhus. Jag minns att regnet lurade bakom husknuten men lät oss ha vår stund. Himlen var konstigt nog precis där vi var helt blå och vi fick till och med bevittna en regnbåge! Under sista delen av passet när vi bara skulle ta in allt just precis där, släppa alla tankar och bara fokusera på nuet, lyssnade vi till Vätterns brus och fågelkvitter. DET kände jag för att dela med mig av!
Aldrig någonsin kunde jag då ana att ni skulle vara hundra personer, jag upprepar, HUNDRA personer, som ville läsa om min upplevelse! När jag såg att antal läsare uppgick till 100 personer i morse fick jag gåshud! Det var en mäktigare upplevelse än jag kunnat ana! Tack snälla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar