Jill Johnsson live - en upplevelse för livet!

I fredags hade jag bjudit ut mig själv och min man - på show! Länge har jag velat se min stora musikaliska förebild - Jill Johnsson och nu var det alltså dags! Att jag bjöd ut mig själv beror på att jag faktiskt inte vågade lita på att min man uppfattade alla hintar om showen utan tog helt sonika saken i egna händer :)

Jill kom till Skövde och Arenan och drog fullt hus, dock blev jag förvånad då medelåldern var minst tio över vår egen ålder...jaja...min mamma har väl rätt (igen), vi växer ikapp dem :)

Showen gav allt man kunde önska...förutom att den var för kort! :)
Jag tyckte Jill gav allt. Väl vald mix av musik, riktigt snygg scenografi, proffsig koreografi och mellansnack som täckte livet, döden, kärleken och många flirtar med publiken. Jill bjöd verkligen på sig själv.
Jag skrattade och grät och NJÖT. Flertalet gånger kom jag på mig själv att glömma tid och rum. En häftig känsla och antar det bästa betyget!

Att dessutom få avnjuta en kväll likt denna med min stora kärlek gjorde bara kvällen än bättre!

Den låt som dock berörde mest var låten hon skrivit till sina döttrar. "I'm never far"
Jill berättade öppenhjärtigt om sin vånda över att åka ifrån sina flickor när hon jobbar och framförallt tar flyget till Nashville. Hon berättade om alla avskedsbrev hon skrivit till tjejerna och hade tillslut skrivit en låt.
Vid alla mina tjänsteresor har jag samma känslomässiga dilemma. Jag skriver ofta brev till barnen och försäkrar mig om att de förstår min oändliga kärlek.
Så, när Jill börjar sjunga kunde jag inte hejda mina känslor. Det bubblade över och jag är evigt tacksam för barnens snornäsdukar som alltid finns i min handväska... de kom väl till pass för mina tårar! :)
Att låten dessutom inte var en tung ballad utan en ganska söt melodi, gjorde sensmoralen än mer närvarande.

Tack Jill - för en härlig show och för låten som mina barn kommer få höra många, många gånger! :)